Hundens historia bakåt i tiden I början av 60-talet fann man under utgrävningar vid Star Carr i Yorkshire i östra England tamhundsben, som dåtida forskare daterade till cirka 7.500 f Kr. I och med den upptäckten, kunde man med säkra belägg plötsligt flytta tamhundens historia 1.000 år tillbaka i tiden, eftersom de tidigare Maglemosefynden på Själland daterade sig till 6.500 f Kr och som dittills ansetts vara världens äldsta fynd av tamhund. Våra dagars forskning har lett bra mycket längre. Mest sensationell är den studie som leddes av Robert Wayne vid University of California under sent 90-tal. Deltog i den undersökningen gjorde även två svenska forskare, båda väl insatta i DNA-tekniken och verksamma vid Tekniska högskolan i Stockholm. Det mest fantastiska var att man sade sig kunna bevisa att de första försöken att domesticera eller tämja vargar kan ha ägt rum redan för över 100.000 år sedan, det vill säga väsentligt mycket tidigare än vad arkeologerna några år dessförinnan antagit. Däremot fann man inga blodsband till vare sig schakaler eller prärievargen hos någon hundras. Släktskapet med den äkta vargen, Canis lupus, befästes därmed. Mitokondrie-DNA från arvmassan hos 162 vargar från 27 olika regioner inom artens hela utbredningsområde på norra halvklotet analyserades och jämfördes med DNA från 140 hundar tillhörande 67 olika raser. Även om Wayne och hans forskarkollegors undersökning skulle slå fel i dateringen med några tiotusentals år hit eller dit, måste med all nödvändighet domesticeringen ha ägt rum bra mycket tidigare än för 14.000 år sedan, som var det äldsta datum som gått att få fram från de senaste arkeologiska vittnesbörden. Stor sensation Det säger sig självt att undersökningen väckte stor sensation, och säkert är det så, att forskare i framtiden så gott som uteslutande kommer att använda sig av DNA-tekniken för att föra vetenskapen framåt på det här området. Kanske kan det i sammanhanget vara på sin plats att kortfattat för den oinvigde förklara vad DNA-tekniken går ut på. DNA-molekylen överför helt enkelt genetisk information från en generation till en annan. Den bär så att säga arvsanlagen eller generna, och på det viset kan man alltså få hjälp att åldersbestämma exempelvis fossilfynd. Även kol-14-metoden utnyttjas för dateringar inom geologi, arkeologi med mera. Den praktiska användbarheten sträcker sig cirka 70.000 år tillbaka i tiden, därvid är DNA-tekniken kol-14-metoden överlägsen. Hur som helst, intressant att notera i Waynestudien var att man kom fram till att domesticeringen verkade ha skett vid två tillfällen, oberoende av varandra och troligen i två olika regioner på jorden. Den ena gruppen sades omfatta 75 procent av alla hundar, inklusive sådana ålderdomliga raser som Greyhound, en ras som redan i det antika Rom användes vid hetsjakt och som sedan romarna, vid tiden för Kristi födelse, förde med sig till England. GÅ TILLBAKA   LÄS VIDARE